Nationaldagsfirande på Djäkneberget

Text och musik: Birger Sjöberg 

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag 
på förmidda’n, då solen lyste klar, 
och ängens alla blommor av många hundra slag, 
de stodo bugande i par vid par. 
Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden, 
där smög en bölja kärleksfull till snäckan uti sanden. 
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag, 
den första gång jag tog dig uti handen. 

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn, 
så bländande som svanen i sin skrud. 
Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn 
liksom ett jubel utav fåglars ljud. 
Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera; 
det var den lilla lärkan grå, så svår att observera. 
Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn 
så bländande och grann som aldrig mera. 

Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag, 
då drivan ligger glittrande och kall. 
Nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag 
och vågens brus i alla fulla fall. 
Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga 
med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga. 
Att sommarsolen skiner på dina anletsdrag, 
som rodna och som stråla och betaga. 

Text: Richard Dybeck

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord,
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora da'r,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden

Text och musik: Lasse Berghagen 

Ja det va' en kväll i juni, då när sommarn é som bäst
Hon dansade för morfar som hon gillar allra mest.
Hennes morfar satt å nynna på en sommarmelodi
Plötsligt spratt de' till i gubben, han blev ung och han blev fri.

Han tog av sig sin kavaj
sparka av sig båda skorna.
Å så spotta' han ut snuset
och sa min sköna får jag lov?
Hon var vacker, han var stolt, rak i ryggen som en fura.
Det var sommar det var glädje och de skrattade och sjöng.

Na na na na na na na na na na na nana na na na na na na na na na na na na na na na na
La la na na na na na na na na na na na na na
La la na la la la na na na na na na na na na

Så mindes han å sa;
Ja du skulle sett din mormor, hon va' lika grann som du
där hon dansade i gräset likadant som du gör nu.
Hennes hår var blekt av solen hennes mun var smultronröd.
Hon va' ljuvlig liksom en lilja hennes kärlek va' som glöd.

Så jag tog av mig min kavaj
sparka av mig båda skorna.
Å så spotta' jag ut snuset
och sa min sköna får jag lov?
Hon var vacker, jag var stolt, rak i ryggen som en fura.
Det var sommar det var glädje och vi skrattade och sjöng.

Na na na na na na na na na na na nana na na na na na na na na na na na na na na na na na
La la na na na na na na na na na na na na na
La la na la la la na na na na na na na na na

Text och musik: Evert Taube
Arr: K-J Ankarblom 

Calle Schewens vals (I Roslagens famn) – del 1

I Roslagens famn på den blommande ö,
där vågorna klucka mot strand 
och vassarna vagga och nyslaget hö 
det doftar emot mig ibland. 
Där sitter jag uti bersån på en bänk 
Och tittar på tärnor och mås, 
som störtar mot fjärden i glitter och stänk 
på jakt efter födan, gunås. 

Sommarnatt

Kom i min famn och låt oss dansa här en vals, min Rosmari,
natten är ljuv, le blott och dansa!
Lekfullt och lätt du svävar än som fjäril väckt av sommarvind,
än som den skygga hind.
Stödd mot min arm du böjer nätt ditt huvud, och ditt gyllne hår
lyser av ungdom och doftar vår.
Tvekande ler du åt de bevekande tonerna,
lätt och lekande valsen går.

Fönstrena öppnas mot sommarnatten,
blommorna dofta, och fjärdens vatten
speglar den stigande månen som röd
över Ingaröskogen står.
Vinden har somnat i båtarnas segel,
ut över Baggensfjärdens spegel
tonerna ila,
måsarna vila
tysta i månens ljus.

Vad vore livet, Rosmari, förutan sång och dans?
I sommarnattsskymningen ljuvlig och sval,
i toner som locka förföriskt till bal,
i dans, i dans vi glömma tid och rum!
Kom, låt oss fara i blomdoft, ljus och toner
hän till drömmars land

Änglamark

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna.

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar.
Låt fåglar flyga och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma bland bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna.

Så länge skutan kan gå

Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå
Så länge solen, den glittrar på böljorna blå

Om blott en dag eller två, så håll tillgodo ändå
För det finns många som aldrig en ljusglimt kan få

Och vem har sagt att just du kom till världen
För att få solsken och lycka på färden?

Att under stjärnornas glans, bli purrad uti en skans
Att få en kyss eller två i en yrande dans?

Calle Schewens vals (I Roslagens famn) – del 2

Men hej, alla vänner som gästa min ö!
Jag är både nykter och klok! 
När morgonen gryr, ska jag volma mitt hö
och vittja tvåhundrade krok. 

Fördöme dig skymning, och drag nu din kos!
Det brinner i martallens topp! 
Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros,
han dansar när solen går opp!

Text: Astrid Lindgren
Musik: Georg Riedel

Idas sommarvisa

Du ska inte tro det blir sommar
Ifall inte nån sätter fart
På sommarn och gör lite somrigt
Då kommer blommorna snart
Jag gör så att blommorna blommar
Jag gör hela kohagen grön
Och nu så har sommaren kommit
För jag har just tagit bort snön

Jag gör mycket vatten i bäcken
Så där så det hoppar och far
Jag gör fullt med svalor som flyger
Och myggor som svalorna tar
Jag gör löven nya på träden
Och små fågelbon här och där
Jag gör himlen vacker om kvällen
För jag gör den alldeles skär

Fattig bonddräng

Jag är fattig bonddräng,
Men jag lever ändå
Dagar går och kommer,
Medan jag knogar på
Harvar, sår och plöjer,
Mockar, gräver och bär
Går bak mina oxar,
Hojtar, visslar och svär
Jag är fattig bonddräng,
Och jag tuggar mitt snus
Och när lörda'n kommer,
Vill jag ta mig ett rus
Sen, när jag blitt livad,
Vill jag tampas och slåss
Vila hos en flicka
Vill jag också, förstås

Du käre lille snickerbo'

Du käre lille snickerbo'
här kommer jag igen.
Nu är det bråttom, kan du tro,
nu är det klippt igen.
Snickerboa hopp fallera
å snickerboa hopp fallerej
är bra att ha hopp fallera
för stackars mig –
hopp fallerej

Till snickerboa ränner jag,
när det är nåt jag gjort.
Men farsan löper också bra
fast inte lika fort.
Snickerboa hopp fallera
å snickerboa hopp fallerej
är bra att ha hopp fallera
för stackars mig –
hopp fallerej

Sjörövarfabbe

Sjörövar-Fabbe, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl,
kring alla hav han far och far,
tjohej hadelittan lej.
Sjörövaryrket passar’n bra.
”Det är bara att röva och ta,
och det”, sa, Fabbe, ”gillar jag
tjohej hadelittan lej.”

Men då …
vad står på?
Fabbe blev plötsligt blek och grå!
Oj då!
Vad står på,
oj oj oj oj oj oj oj!
(Oj oj oj oj oj oj oj!)

Sjörövar-Fabbe, farfars far,
är minsann en sjusärdeles karl,
men han är sjösjuk i alla dar,
tjohej hadelittan lej.

Världens bästa Karlsson

Karlsson! Karlsson! Världens bästa Karlsson!
Karlsson! Karlsson! Hej, här kommer Karlsson!
Karlsson! Karlsson! Ingen, faktiskt ingen
annan Karlsson gillar jag så bra som mej.

Karlsson! Karlsson! Världens bästa Karlsson!
vackra, snälla, lagom tjocka Karlsson!
genomkloka, underbare Karlsson!
Undra på att alla gillar mej.

Sommaren är min (Pippis sommarvisa)

Och nu så vill jag sjunga
att sommaren är skön,
och träden är så fina
och marken är så grön,
och blommorna är vackra
och höet luktar gott
och solen är så solig
och vattnet är så vått,
och lilla fågeln flyger
i boet ut och in,
och därför vill jag sjunga
att sommaren är min.

Text: Cornelis Vreeswijk
Musik: Ed McCurdy 

I natt jag drömde, något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.

Jag drömde om en jätte sal, där statsmän satt i rad
Så skrev de på ett konvolut, och reste sig och sa:

"Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär.
Och ingen känner längre till, det ordet militär."

På gatorna gick folk omkring och drog från krog till krog.
Och alla drack varandra till, och dansade och log.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut!