Irsta-Gäddeholm

Irsta

Förhistorisk tid

Irsta socken ligger i ett område som är rikt på fornlämningar. De äldsta lämningarna är från bronsåldern, 1700 – 400 f Kr. Den stora mängden gravar från bronsåldern och den följande järnåldern antyder att Irstas jordbruksmarker var brukade redan då.

Större gods och gårdar

Irsta är en del av en zon längs Mälaren som karaktäriseras av storgodsdrift med stora sammanhängande åkersystem och vackra parker med ädla lövträd kring bebyggelsen. Redan under medeltiden växte ett antal frälsegods fram, gods ägda av adeln, till exempel Kusta gård i Irsta. Fram till 1900-talet dominerades Irsta socken av dessa större gods och gårdar. Mellan dessa växte en stor mängd torp upp under 1600- och 1800-talet där de som arbetade på gårdarna levde.

Irsta kyrka, vars torn och västra delar är från 1200-talet, är en stenkyrka som ligger i östra Irsta. Runt kyrkan låg en kyrkby och det kan sägas vara första steget i utvecklingen av Irsta som tätort. Läs mer under rubriken Kulturmiljö.

Irsta växer på 1950-talet och blir centralort

Irsta växte sig större efter 1952 års kommunindelningsreform då Irsta tillsammans med Kärrbo, Ängsö, Kungsåra och Björksta slogs samman till en storkommun. I den nya kommunen fanns det ingen större tätortsbebyggelse med service. Irsta utvecklades till att bli kommunens centralort och började växa sig större. Nordväst om kyrkbyn utvecklades den nya centralorten med bostäder i form av både villor och flerfamiljshus.

Ett litet industriområde växte upp i den nordvästra delen av tätorten. Den kommersiella och sociala servicen i Irsta omfattade under en period bland annat bank, post, distriktssjuksköterska, livsmedelsaffär, grundskola och bibliotek.

Orresta, Kärsta, Björksta

Mänsklig närvaro från stenåldern
Bygden är befolkad åtminstone sedan 3 000 år före Kristus. Här finns boplatser från stenåldern. Bland annat har en stridsyxa hittats, ett tecken på att stridsyxekulturen även nådde hit. Från bronsåldern cirka 1 800 – 500 före Kristus finns en stor mängd hällristningar i hela området. De visar tillsammans med skärvstenshögar på att det bott människor nästan överallt där vi har gårdar idag. Skärvstenshögarna är rester efter sten som hettats upp i eld och som sedan bland annat använts till att värma vatten vid matlagning. Varefter stenarna spruckit och gått sönder har de städats undan och samlats på hög.

Apollo Grannus

I Fycklinge, Kärsta, påträffades i början av 1800-talet den så kallade Apollo Grannus-vasen. Det är ett stort bronskärl som stått i ett tempel för Apollo Grannus. Vasen är från första århundradet efter Kristus och har på outgrundliga vägar hamnat i Fycklinge där det till slut användes som gravkärl, innehållande brända ben och smält glas när det hittades 1818.

Björksta kyrka

Björksta kyrka är en av de största 1200-talskyrkorna i Västeråstrakten. Både tornet och långhuset är från 1200-talet. Kyrkan förlängdes omkring 1350. Kyrkan har målningar i de två främsta valven från slutet av 1400-talet. Ett av föremålen från kyrkan står på Historiska museet i Stockholm. Det är en kyrkdörr som är nästan helt klädd med smiden. På ett av beslagen finns en runristning som lyder ”Gud signe eder, mäster Röding och Bo Fris. O, Alfa”.

Gäddeholm

Äldre spår av mänsklig närvaro i Gäddeholm

Redan under järnåldern brukades marken runt Gäddeholm. Lämningar från den tiden har påträffats grupperade kring betesmarken öster om Gäddeholms herrgård och utmed dalgången mot sydost. Dybo borg kontrollerade infarten till Anundshögsområdet, ett mycket viktigt centrum för västra Mälardalen under yngre järnåldern, 500–1000 e.Kr. Borgen ligger nära vatten och högt på ett berg med bra utsikt över Mälaren. Den ingick i ett bevakningssystem där borgbesättarna kunde signalera till varandra om någon fiende kom seglande på Mälaren. En bit nordost om Gäddeholm, mellan Limsta och Vretbo, finns en mycket rik fornlämningsmiljö som speglar både bronsålderns och den tidiga järnålderns landskapsutnyttjande. Området är ett utpekat riksintresse.

Gäddeholms herrgård – en kulturmiljö som bevarat markanvändningen i över 400 år

Gäddeholms herrgård med omgivande odlingsmarker utgör ett framträdande exempel på det herrgårdslandskap som är vanligt i Mälardalen. Analyser av kartor och landskapet visar att de öppna markerna kring herrgården har kvar samma karaktär som när flera gårdar slogs samman i slutet av 1500-talet och säteriet utvecklades under 1600-talet. Den långa kontinuiteten av betesdrift och odling ger goda förutsättningar för att ge en inblick i hur kulturlandskapet tett sig från 1500-talet till 1900-talet. Det finns för närvarande i Sverige inga liknande områden som är skyddade som kulturreservat.

Området kring Gäddeholm har en stark bebyggelsekontinuitet sedan medeltiden. Herrgården har en utpräglad herrgårdsinramning med en vidsträckt park, begränsad och uppdelad av alléer. Bebyggelsen finns dokumenterade tillbaka till åtminstone 1400-talet. Vid den tiden låg gården nära strandkanten. Landhöjningen har medfört att bebyggelsen har ett annat läge. Bottenvåningen på den västra huvudbyggnaden uppfördes 1561 då Gabriel Kristiernsson Oxenstierna ägde gården. Egendomen formades av Nils Knutsson Posse och bildades genom en rad jordbyten på slutet av 1500-talet. Under 1600-talet var gården troligen inriktad på boskapsdrift. Herrgården är ett signum för hela området, med sina ekonomibyggnader och bostäder för gårdsfolket, sin ståtliga korsallé, omgiven av parkanläggningar, betesmarker och odlade marker. I lite mer perifera lägen finns torp med ofta en lång historia som arrendegårdar. På bilden nedan från 1683 pekas bland annat herrgården och ladugårdens placering ut. Vi kan även se hur ängar, betesmark och skog breder ut sig.

Under 1700-talets första hälft expanderade säteriet sina jordtillgångar åt norr och öster. Då ägdes godset av generalen och den blivande friherren Carl Cronstedt som också byggde på den västra byggnaden. Expansionen pågick fram till 1800-talets slut.

Tegelbruket på Gäddeholm

Västmanlands län var ett av de tegelbrukstätaste länen i Sverige med stor betydelse långt utanför länets gränser. Tegelbruket på Gäddeholm etablerades troligen redan vid 1700-talets början. Då fanns söder om herrgårdens trädgårdar en tegellada och en tegelugn. Vid mitten av 1700-talet byggdes en ny ugn konstruerad av Christoffer Polhem vid Mälarens strand. Denna ugn står fortfarande kvar.

Professorn och nationalekonomen Anders Gustav Barchaeus beskriver under sin resa genom Västmanland år 1772 Gäddeholm som ”övermättan vackert belägen gård med äng, skog och bete”. Han beskriver också att på gården fanns ett stort tegelbruk. Varje bränning ger 40 000 tegel och för vart tusende tegel skulle Stockholm betalas 14 plåtar. Drygt hälften av det som producerades var murtegel och i övrigt tvåkupigt taktegel och rör. Denna tegelugn ersatte i mitten av 1800-talet med ett stort tegelbruk nere vid hamnen.

Bruket brann ner 1957 och kvar blev en öppen lada för färdigt tegel nära stranden och en mindre lada. Arbetarbostäder, uthusbyggnader, rester av hamnen och banvallen för spåret till lertaget påminner också om tegeltillverkningen på Gäddeholm.

Du kan läsa mer om historik och hitta annan information om dessa orter i planeringsunderlagen:

Planprogram, ortsanalyser och övriga utredningar