Viksäng

"Ängen vid viken"

1664 donerades marken där Viksäng idag ligger till Västerås stad av Drottning Kristina med syftet att staden skulle uppföra ett tegelbruk. Länge är tegelbruket med tillhörande byggnader den enda bebyggelsen inom området men på en karta från 1905 syns även en gård benämnd Ekhamra samt ett antal regementsbyggnader som uppförts 1903. Under perioden 1903 till 1927 var Västmanlands kungliga regemente förlagt till Viksäng, detta efter att Västerås stadsfullmäktige beslutat att upplåta marken till regementet. Regementet förfogade över ett stort område och marken runt de nyuppförda kasernbyggnaderna utgjordes av ekskog och slätt.

Namnet Viksäng härstammar från ”Äng vid viken” och anses avse en äng som tillhörde Kronan och viken syftar på den närliggande Västeråsfjärden. Västmanlands regemente lades ner 1927 och året efter etablerades istället Centrala flygverkstaden Västerås och Sveriges första flygflottilj F1 på Viksäng innan det 1944 flyttades till ny förläggning vid Hässlö. Viss verksamhet fanns dock kvar på Viksäng fram till 1960 då Västerås stad beslutade att köpa marken inklusive regementsbyggnader av Kronan.

Byggnation ur ett historiskt perspektiv

Under 1950-talet ökade Västerås folkmängd från 59 900 till 77 950 invånare och privatbilismen slog igenom på allvar vilket medförde problem som måste lösas genom rationell stadsplanering. I och med kommunernas ökade ansvar för planering och markanvändning ställdes allt högre krav på trafikplanering och utemiljö. Planeringen kom allt mer att domineras av behovet av rationell produktion och storskalighet. Modernismens tankar gjorde sitt intåg i den svenska stadsplaneringen.

När staden hade köpt marken av Kronan påbörjades planeringen av en ny stadsdel. Enligt den tidens rådande stadsplaneideal byggdes Viksäng som en så kallad grannskapsenhet, vilket syftar till att utgöra en mindre enhet i den stora staden. Enheten skulle fungera självständigt och bestå av såväl bostäder som arbetsplatser, service, skolor och grönområden. Bebyggelsen placerades i grupper med hus av samma typ och anpassades till den terräng de är byggda i.

Trafikstrukturen inom stadsdelen gjordes utifrån principerna om trafikseparering. Bostäderna delades in i enklaver där trafiken på gatorna i området endast bestod av de som bor i området och deras besökare. Trafiken skulle gå runt bostadsområdet i form av en ringväg och mellan enklaverna av bostäder byggdes matargator, så kallade säckgator, så långt som möjligt från bostadshusen. Bilparkeringsplatser samlades i stora enheter utanför grupper av flerfamiljshus vars entréområden är bilfria. Enligt samma ideal placerades skolor och andra funktioner centralt i området, så att gående inte skulle möta bilar.

I etapp 1 byggdes Viksängs centrum som en entré till området och stadsdelens västra delar bebyggdes med flerbostadshus i grupper med intima grönskande innergårdar och större lekfält.

I etapp 2 av utbyggnaden av den nya stadsdelen, östra delen av Viksäng, byggdes det istället småhusbebyggelse i form av radhus, kedjehus och egna hem. Även i denna del av stadsdelen är husen samlade i mindre grupper med bebyggelse av samma typ. De grupperades i anslutning till natur och planerade grönområden och fick även egna små trädgårdar. Genom att forma strikt avgränsade byggnadsgrupper var tanken att skapa gemensamhet och trivsel inom de enskilda bostadsområdena.